Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
 40
»Frihetens sångarätt» i Sverige.

eller handling. Hans satirer, riktade mot den tidens dryghet och bördsfördom hos adelsklassen, såsom dikterna >Aristokraten 1838», »Svanesången» m. f., äro endast öfverträffade af dem, fru Lenngren skref på sin tid, och detta uteslutande på grund af olikheten i bådas skaplynne, ty lika rik som fru Lenngren är på humor och godlynt skämt, lika fullständigt saknar Sommelius förmågan att kunna skämta i sin poesi; han är bitter, skarp och kallt kvick, men utan detta, som danskarne så betecknande kalla »lune», och som kan göra ganska bittra piller angenäma och omtyckta.

Vi ha redan antydt, att Sommelius på grund af en skandaldikt om alla den stads mest aktade invånare, hvarest han vid en tidpunkt af sitt lif vistades, blef utsatt för mycket obehag. Enligt alt, hvad vi kunnat förstå och efter jämförandet af de olika uppgifter vi från skilda håll härom fått emottaga, har helt visst denna dikt varit den samling satirer, som utgafs i Göteborg 1846 under namn af »Silhouetter klipta i papp och samlade af doktor Dulcamara». Man har förut trott att dessa tillkommit under en tid, då Beppo skulle hafva legat i garnison i Göteborg, hvartill titeln »betraktelser vid ett kasernfönster . . .» torde hafva gifvit anledning, men enligt äldre officerares uppgifter har Sommelius aldrig haft militärisk inkvartering i någon kasern i Göteborg, och ej häller har någon af hans gamle vänner vetskap om någon annan på personligheter gående skandaldikt än den, som jagade honom från Borås.

Huru som hälst: Beppos Silhouetter visa oss ett småstadssamhälle på 1840-talet, som kunde gifva rika ämnen åt en tecknare.

Ingen går fri, hvarken prest eller postmästare, hvarken doktor eller apotekare; höga och låga, män och kvinnor af alla klasser och yrken uppträda för oss på scenen; det är, som om man såge en hel marionett-teater, och värsen forma sig lydigt och ledigt för hans penna, falla så lätt, som om förevisaren vore gammal och van att på detta sätt uppträda inför publiken.

För att gifva ett exempel på den styrka i teckningen, som utmärker dessa bilder, anföra vi några