— — — — — — — — — — — — —
Då kom en prest, som pladdrade om tingen,
Om alt och intet, den där gamla läxan.
En kullrig foliant i svarta pärmar
Bland andra luntor uti sakristian,
Som öfver köttet ständigt sig beskärmar,
Fast hullet vittnat mot den litanian.
— — — — — — — — — — — — —
»Bjud ut ditt vishetskram åt jordens store,
Mig lyster Herrans skrifna ord, det klara!»
Han log: liksom om själfva bibeln vore
En bok för konungar och furstar bara.
Och i likhet med alla de öfriga yttrar sig Braun i en dikt:
Af hvilka är förfalskad denna lära,
Den enkla, höga, hvaraf namn vi bära?
Af hvilka vändes kärleken till hat?
Lägg handen på ditt bröst och säg: prelat!
»Den gamle soldatens sång i anledning af prygelstraffets bibehållande» är enligt vår mening en af sistnämde skalds bästa dikter, till hvilket vi framdeles återkomma; i denna förekommer det emellertid:
Presterna, sig alltid lika
Ville promt ha pryglet kvar,
Fast om Kristus de predika — —
och i en not tillägger Braun: »det högvördiga ståndet har under de senaste riksdagarna alltid varit det, som mest nitälskat för det barbariska prygelstraffets bibehållande».
Att Beppo och hans skaldebröder ej säga annat än sanning eller att de ej gjorde förhållandena mörkare än dessa voro, framgår ganska tydligt bland annat äfven af tidningsfäjderna från denna tid; så t. ex. yttrar Jönköpingsbladet n:o 19, 1848 med anledning af oroligheterna i Frankrike, att »det lider intet tvifvel, att adels- och prestpartiet just af händelserna i Frankrike skola finna sig hafva ännu större skäl att kufva och under-