Den här sidan har korrekturlästs
206
för väldig Thor!
J blåa sjöar,
jag känt så väl,
J skär och öar,
farväl, farväl!
Farväl J högar
vid bölja blå,
dem linden snögar
sitt blomdoft på;
men Saga dömmer
med rättvis själ
hvad jorden gömmer:
farväl, farväl!
Farväl J lunder,
J gröna hus,
jag lekt inunder
vid bäckens sus.
J barndomsvänner
som ment mig väl,
jag än Er känner:
farväl, farväl!
Min kärlek gäckad,
min gård är bränd,
min ära fläckad
i landsflykt sänd!
Från jord vi vädje
till havet väl;
men lifvets glädje,
farväl, farväl!“
