Sida:Frithiofs Saga.djvu/20

32

slog hon ögonen ned och rodnade: bilden i skölden
rodnade äfven som hon: det gladde de drickande kämpar. —

Rikt var huset: hvarhelst som du skådade, mötte ditt öga
fyllda källrar, och proppade skåp, och rågade visthus.
Många klenoder jemväl der gömdes, byten av segren,
guld med runor uppå och det konstarbetade silfver.
Tre ting skattades dock av all den rikedom ypperst:
svärdet, som ärfdes från fader till son, var främst av de trenne,
Angurvadel, så kallades det, och broder till blixten.
Fjerran i Østerland var det smidt, (som sagan förtäljer),
härdadt i dvergarnes eld: Björn Blåtand bar det från början.
Björn förlorade dock på en gång båd’ svärdet och lifvet
söder i Gröningasund, der han stridde mot väldige Vifell.
Vifell hade en son, het Viking. Men, gammal och bräcklig,
bodde på Ulleråker en kung med sin blomstrande dotter.
Se, då kom det ur skogarnas djup en oskapelig jätte,
högre till växten än menniskors ätt, och luden och vildsint,