“bergade Ägir[1] ej glömmer sin skuld, han skänker dig draken.”
Gåvan var kunglig att se, ty de bugtiga plankor av eke
voro ej fogade hop som annars, men vuxna tillsammans.
Sträckningen var som en drakes i sjön: i stammen derframme
lyfte han hufvudet högt, och af rödt guld lågade svalget.
Buken var spräcklig med blått och med gult, men baktill, vid rodret,
slog han sin väldiga stjert i en ringel, fjällig av silfver;
vingarna svarta, med kanter af rödt; när han spände dem alla,
flög han i kapp med den susande storm, men örnen blef efter.
Fyldes det skeppet med väpnade män, då skulle du trott dig
skåda en flytande konungastad, en simmande fästning. —
Skeppet var vida berömdt, och af skepp var det ypperst i Norden.
Detta, och mer dertill tog Frithiof i arf af sin fader.
Knappast der fans i de nordiska land en rikare arfving,
om ej en konungason, ty kungars välde är ypperst.
- ↑ Hafs-Guden.
