Sida:Frithiofs Saga.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
74

VII.
Frithiofs lycka.

”Kung Beles söner gerna drage
från dal till dal att be om svärd!
Mitt få de ej; i Balders hage
där är min valplats, är min verld.
Der vill jag ej tillbaka blicka
på kungars hämnd, på jordens sorg;
men endast Gudars glädje dricka
tvemännings med min Ingeborg.

Så länge ännu solen tömmer
sin purpurglans på blomstren varm,
lik rosenfärgadt skir, som gömmer
en blomsterverld, min Ingborgs barm;
så länge irrar jag på stranden,
af längtan, evig längtan tärd,
och ritar, suckande, i sanden
det kära namnet med mitt svärd.

Hur långsamt gå de tröga stunder!
Du Dellings son[1], hvi dröjer du?
Har du ej skådat berg och lunder
och sund och öar förr än nu?

  1. Dagen.