Den här sidan har korrekturlästs
— 112 —
då låge höge
kungsniding fälld
för våld och väld.
Men frukta icke,
min lans ej dricke
den feges blod!
Han är för god.
för de bedrifter.
På runogrifter
han ristas må,
men icke på
de nidingsstänger[1],
der ditt namn hänger. —
Ditt mandomsrön
försjönk i sjön.
Till lands ej heller
det mycket gäller.
Rost bryter stål,
ej du; ett mål
mer högt än detta
vill jag mig sätta.
Gif akt hur vidt
det går från ditt.” —
Då tar han furen
till åra skuren,
en mastfur fälld
i Gudbrands däld.
Han
- ↑ Ett slags skampålar fordomdags.
