Lätt kunde jag vinna mig rike och land,
men heldre jag blir på min fädernestrand.
Der vill jag skydda
så kungens gård som den ringes hydda.
Vi äro på Beles hög; han hör
hvart ord i djupet här nedanför.
Med Frithiof beder
den gamle i högen: betänken Eder!” —
Då reste sig Helge och talte med hån:
”vår syster är ej för en bondeson.
Nordlandens drotter
må täfla, ej du, om den Valhallsdotter.
Yfs gerna att helsas för ypperst i Nord,
vinn männer med handkraft och qvinnor med ord.
Men Odinsblodet
till pris ger jag icke åt öfvermodet.
Mitt rike behöfver du ej ta dig an,
jag skyddar det sjelf; vill du bli min man,
en plats är ledig
ibland mitt husfolk, den kan jag ge dig.” —
”Din man blir jag knappast, var Frithiofs svar,
är man för mig sjelf, som min fader var.
Ur silfverskida
flyg, Angurvadel! du får ej bida.”
Sida:Frithiofs saga 1831.djvu/48
Utseende
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 34 —