Fruntimmers-Tidningar.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
N:o 31.
Stockholm, d. 18 Nov. 1772.
Selicourt;
Sedolärande Saga, af Herr d’Arnaud.
Fortsätning.
Hwad känningar detta Brefwets läsning uprörde hos Fru Menneville, kan nästa med tankan icke fattas; hon fick weta, at hennes Wän icke war älskad, at det war hon sjelf, som intagit den Personens hjerta, hwilken hon redan tilbad: ty hennes kärlek stärktes af det motstånd hon honom gjorde; men därföre wille hon ej, at hennes Dygd och ädelmod i minsta måtto skulle stå tilbaka för denna böjelsen; Friherrinnan war henne kär, Selicourt war fattig; med Darmilli kunde han blifwa rik. Hwilken förnöjelse, at upfylla sina skyldigheter, at försaka sig sjelf, för at göra sin Wän och sin Älskare lyckliga, at uplyfta sig öfwer Människligheten! Desse woro i korthet de betraktelser, de stridiga ämnen, som på det haftigaste omwäxlade i Marquisinnans Själ.
Några dagar efter förestående Bref til Fru Menneville, fick Selicourt följande Skrifwelse:
