Sida:Fryxell Svenska historien 1 1846.djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
110
RAGNARS FÄRD TILL ENGLAND.

de dem mycket berömligt omtalas, med de ord: «att ingen kunde jemnföras med Ragnars söner». Då får Ragnar åter stor lust att draga i härnad, på det hans gamla krigsära ej skulle rosta, tyckande sig böra vara lika god med sina söner. Han eftertänker derföre hvart han skall vända sig. Uti sin ungdom hade han underkufvat en konung, som hette Hama i England; men nu hade dennes son Ella[1] gjort uppror igen. Denne beslöt Ragnar åter kufva och lät derföre bygga tvenne ovanligt stora skepp samt utrusta en väldig krigshär. Vid ryktet härom började alla konungar deromkring frukta för sig och hålla noga vård om sina länder. Men då Aslög frågade «hvart han ernade sig», svarade han henne: «till England». Hon sade: «att han dertill borde hafva flera skepp». Men Ragnar svarade: «Ej är svårt att med många skepp intaga England; men att göra det med blott två, det vore ett mannaprof utan efterdöme». Aslög invände åter, «att de stora skeppen ej kunde löpa in i de engelska hamnarna, utan skulle lida skeppsbrott i skären». Men Ragnar hade satt sig detta i sinnet och kunde ej derifrån vikas; utan så snart god vind blåste upp, lät han manskapet gå ombord. Aslög följde Ragnar ned till skeppen och sade då: «att hon nu ville löna honom för Toras silfskjortel, som han fordom hade gifvit henne».

Dig unnar jag skjortan sida;
Sömmad är hon icke,
Men af hvitgrå håren
Hel är hon väfven.
Ej blöda dig benen,
Ej biter dig svärdsegg
I skjortan, signad
Åt store Gudar.

Ragnar mottog gåfvan, och sade sig vilja följa hennes råd. Derpå reste han; men vid affärden kunde hvar

  1. Ella kallas Etelred af Engelsmännen.