vall och anlade der en borg, som kallades Lunduna borg[1]. Dit flyttade mycket folk, ty Ivar blef snart vänsäll för sin gifmildhet och sina goda råd, hvarmed han till och med ofta styrkte konung Ella. När han så fortfarit flera år, skickade han och begärde af bröderna sin arfvedel uti Ragnars lösöre, och fick då många och stora dyrbarheter, med hvilka han skaffade sig alla engelska höfdingars vänskap och löfte att sitta stilla, om något krig utbruste. Sedan sände han sina bröder bud, att samla en krigshär från alla deras riken och dermed draga till England mot Ella. De förstodo nu Ivars list, och gjorde, som han ville. Så snart Ella hörde deras ankomst, böd han sitt folk samlas, men fick dock ganska litet. Ivar for till Ella och sade «sig skola hålla sin ed mot konungen, men ej vilja strida mot sina bröder, utan heldre söka förlika dem». Derpå gick han öfver till bröderna och uppmanade dem: «att straxt angripa Ella medan hans här vore så svag». Sedan återvände han till Ella, förebärande, «att bröderna ej ville antaga hans bemedling». I detsamma angrepo bröderna Ellas här och gingo så ifrigt fram, att de snart förödde allt hans folk och togo honom sjelf fången. Ivar hade ej stridt mot Ella för sin ed skull; men nu kom han fram och sade, «att man borde komma ihåg, hvad dödssätt Ella gifvit deras fader». Efter Ivars befallning blef alltså en örn ristad på Ellas rygg, hvilket så tillgick, att köttet bortskars från ryggen, och salt ströddes i såren, hvarpå refbenen skuros från ryggraden och böjdes ut, som vingarna på en örn. Derpå utdrogs lungan genom detta sår. Ella blef således illa sargad och plågad innan han dog, och nu tyckte bröderna sig hafva hämnat sin faders Ragnars död fulleligen.
- ↑ Lincoln i England.
