FÖRSTA BERÄTTELSEN.
OM ODEN OCH HANS EFTERTRÄDARE.
FÖRSTA KAPITLET.
SVERGES ÄLDSTA TILLSTÅND.
Våra äldsta sagor hafva ej mycket att förtälja om Sverges tillstånd före Kristi födelse. Landet betäcktes af stora skogar, i hvilka innevånarne drefvo omkring, närande sig mest af jagt och fiske. Deras vapen voro klubbor, stenknifvar samt båge och pilar. Kläderna syddes af vilddjurs skinn, och folkets boningar voro små kojor, till hälften nedgräfda i jorden. Man känner ej någon ordentlig regering, eller någon konungs namn från den tiden. Såsom Gudar dyrkades Oden och Tor. Grekerna kallade landet för Thule, och Romarne för Scandinavien, beskrifvande det som ett kallt och ödsligt land.
ANDRA KAPITLET.
ODENS ANKOMST TILL SVERGE.
Vid pass 100 år före Kristi födelse bodde i trakten nordost om Svarta Hafvet ett folk, som kallades Asar; deras höfding hette Sigge Fridulfsson. Emedan nu Asarna ej fingo sitta i fred för Romarna, hvilka vid denna tiden bruto under sig alla riken rundt omkring, beslöt Sigge att vandra ut med sitt folk och söka sig ett nytt land längre upp i norr. Asarna voro slugare och förmer i alla konster, än de öfriga nordiska folken vid den tiden. I synnerhet var Sigge mycket klok och vis. Han kände att Oden var öfver alla nordländerna dyrkad
