Hoppa till innehållet

Sida:Fyrbåken.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Till mina Wänner.


Om jag kunde, gerna ville
Jag slå bort all poesi.
Dock — hvem vill ej vara Snille,
Och hvem vill väl låta bli!
Som natur'n är danad, sådan
Blir den ock på tidens elf:
Den fördömda skrifvar-klådan
Envis är som synden sjelf.
 
Blef jag avitt den, till min fromma,
Ville jag ge något till.
Icke hjelper svafvelblomma,
Icke hjelper kamomill.