Sida:Fyrbåken.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
71

 
Men tiden inne är att gå och lasta.
Till Skolornas lastageplats vi hasta.
Lastrummet fylls ur vetenskapens grufva.
Lektorer gå som sjåare och stufva
Forn-klassisk lärdom, prosa och poeter,
Till däcks-last språk och andra rariteter.
 
Och stolta nu att vi ha fått in lasten,
Betygens vimpel hissa vi på masten.
Konversationens vattenfat nu fyllas,
Och skick och hållning som galjon förgyllas.
Syperba sjökort: fantasien ritar,
På hoppets ankar man fullkomligt litar.

Vi lägga ut från land på lifvets bölja,
Och vilda stormar på hvarandra följa,
Ty stiltje finns ej på ett haf som detta.
På lyckans tempel straxt vi kurs nu sätta;
Till hennes guld-kust längta vi så gerna:
Som på en fyrbåk tro vi på dess stjerna.