Sida:Fyrbåken.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
72


Men ack! hvem vet ej, hur det gick på färden! —
Det finns så många dolda grund i verlden,
Som Ödets Lotsverk ej behagat pricka.
Förgäfves varsamt vi omkring oss blicka,
Förståndets kompass visar också misste —
Och ofärd kom, förrän vi ordet visste.

Fullkomligt lycklig ingen seglar öfver
Ett haf så nyckfullt. Ingen klok manöver
Kan rädda ifrån lifvets mörka öden.
Men ett jag vet: att sorgerna och nöden
Och stormarna på lifvets haf Vi slippa,
Då skrofvet kantrar — emot dödens klippa.