Den här sidan har korrekturlästs
75
För solen, såsom vi, ha de ej sinne:
Från andra sidan ha de dagen inne.
Och sen de flyttat in, hvar i sin graf,
Stängs dörren till — och sen hörs ingen af.
På dödens gåta man förgäfves stafvar.
Farväl, j döde! Frid med edra grafvar!
Bredvid förgängelsen och dödens blund
Står lefnadsfriskt det gamla Hagalund,
Med Bacchi drufvor, flätade kring pannan.
Bindmössor sser jag skymta om hyarannan.
För dem jag känner, då jag far förbi,
För ögonblicket, ingen sympathi.
Farväl, Frösunda! Du är »känd i orten».
Det mesta, som man ser af dig, är porten.
Lings graf till höger här vi ej förgäte,
Och för hans själ det kära Annelund.
Jag ville blott, att såsom egen grund,
Hans enka fått det till sitt enkesäte.
