Sida:Fyrbåken.djvu/96

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
90

genom pensioner, ynnestbevisningar, embeten och ordensband.




Då ärelystnaden bemägtigar sig själen, för- qväfver hon hvarje annan känsla. Då hon talar, tiger naturen.




För ett stolt och fritt folk "är det icke nog att vara väl styrdt; det vill” äfven hafva del i styrelsen.




Menniskorna känna mera behofvet att bota sina sjukdomar än sina villfarelser.




Våra olyckor äro starka och oss öfverlägsna endast genom vår svaghet. De besegra oss, emedan de öfverraska oss. De synas oss förfärliga, emedan vår inbillning har förstorat dem. Men för den vise försvinner större delen af deras förfärlighet, emedan han har beredt sig på dem och med ledning af förnuftets kompass förut beräknat dem.