Sida:Fyrbåken.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
91


Af alla naturens gåfvor är förnuftet det sällsyntaste. Till och med hos snillet fördunklas det stundom.




En sjuk själ är olycklig, liksom kroppen, då den ärsjuk. Passionerna äro själens sjukdomar, förnuftet hennes helsa.




Egoisten är en ömklig narr som bedrager sig sjelf. Han isolerar sig, beröfvårs sig hjelp och går vilse utan sällskap i lifvets labyrinth.




Egoisten är aldrig erkänsam: han skrifver med bläck det onda man tillfogar honom, och med blyertspenna det goda man gör honom.




Uppfostran borde betraktas som den förnämsta delen af lagstiftningen. Nutidens folk sysselsätta sig med undervisning, som bildar förståndet, men ganska litet med bildandet af