Hoppa till innehållet

Sida:Gösta Berlings saga 1919.djvu/183

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

AUKTIONEN PÅ BJÖRNE

OFTA MÅSTE VI UNGA mycket undra på de gamlas berättelser. »Var det då bal varenda dag, så länge som er strålande ungdom varade?» frågade vi dem. »Var livet då ett enda långt äventyr?»

»Voro alla unga damer sköna och älskvärda på den tiden, och slutade vartenda gästabud därmed, att Gösta Berling enleverade en av dem?»

Då skakade de gamla sina ärevördiga huvuden och gingo att berätta om spinnrockars surrande och vävstolars rassel, om köksbestyr, om slagors dunkande och yxans gång i skogen; men det varade inte länge, förrän de åter voro inne på den gamla stråten. Då körde slädarna upp till förstutrappan, då ilade hästarna bort genom mörka skogar med de glada, unga människorna, då yrade dansen, och fiolsträngarna sprungo. Med dunder och brak brusade äventyrens vilda jakt runtom Lövens långa sjö. På långt håll hördes dess dån. Skogen sviktade och föll, alla ödeläggelsens makter sluppo lösa: våd-

155