fängslar viljan. Och så ryckes hon, den maktlösa, allt djupare och djupare nedåt.»
»Prata inte!» ryter Beerencreutz. »Nu komma de efter oss.»
Och med vinande piskslag eggar han Don Juan till allt vildare fart.
»Där äro vargarna, här bytet!» utropar Gösta. »Don Juan, min gosse, tänk, att du är en ung älg! Störta fram genom busksnåren, vada genom myren, ta ett språng från fjällryggen ner i den klara sjön, sim över den med modigt upplyft huvud, och försvinn, försvinn i den täta granskogens frälsande dunkel! Spring, Don Juan, gamla kvinnorövare! Spring som en ung älg!»
Fröjd fyller hans vilda hjärta vid den ilande farten. Jubelsång är för honom de förföljandes skrik. Fröjd fyller hans vilda hjärta, då han känner grevinnans kropp skaka av skräck, då han hör hennes tänder skallra.
Plötsligt lossnar det grepp av järn, varmed han har hållit henne. Han ställer sig upp i släden och svänger sin mössa.
»Jag är Gösta Berling,» ropar han, »herre till tiotusen kyssar och trettontusen kärleksbrev. Hurra för Gösta Berling! Ta honom den, som kan!»
Och i nästa ögonblick viskar han i grevinnans öra:
»Är inte farten god? Är inte färden kunglig? Bortom Löven ligger Vänern. Bortom Vänern ligger havet, överallt oändliga vidder av klar, blåsvart is och därbortom en strålande värld. Rullan-
214
