Sida:Gösta Berlings saga 1919.djvu/298

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

’Men, barn, vem har sagt dig detta? Jag trodde du ingenting visste.’

’Jag fick veta det. Jag hörde dina gäster tala om honom, samma dag jag sjuknade.’

’Men, barn, tänk på att han har räddat ditt liv!’

’Jag tänker på att han har bedragit mig. Han skulle ha sagt mig vem han var.’

’Han säger, att du älskar honom.’

’Jag har gjort det. Jag kan inte älska den, som har bedragit mig.’

’På vad sätt har han bedragit dig?’

’Det förstår inte mamma.’

Hon ville inte tala med sin mor om sina drömmars tusenårsrike, som hennes älskade skulle ha hjälpt henne att förverkliga.

’Ebba,’ sade grevinnan, ’om du älskar honom, så skall du inte fråga efter vad han har varit, utan gifta dig med honom. En grevinna Dohnas man blir nog rik och mäktig, för att hans ungdomssynder skola ursäktas.’

’Jag bryr mig inte om hans ungdomssynder, mamma, det är därför, att han aldrig kan bli vad jag ville att han skulle bli, som jag inte kan gifta mig med honom.’

’Ebba, kom ihåg, jag har givit honom mitt ord!’

Flickan blev likblek.

’Mamma, jag säger dig, att om du gifter mig med honom, skiljer du mig från Gud.’

’Jag har beslutat att göra din lycka,’ säger grevinnan. ’Jag är viss om att du blir lycklig med denne man. Du har ju redan lyckats att göra

262