Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Stjärnhök hårt till grevinnan, »men nu är det också slut på vår vänskap. Du skall inte tro, att jag kan förlåta, att du har varit grym mot honom. Du har visat bort honom, hånat och sårat honom, och jag, jag ville följa honom i fängelse, till skampallen, om så vore. Det är jag, som skall vakta honom, bevara honom. Du har gjort vad jag har velat, men jag skall aldrig förlåta dig.»
»Men Anna, Anna!»
»Om jag berättade dig det där, tror du, att jag gjorde det med glatt sinne? Har jag inte suttit här och bit för bit slitit hjärtat ur mitt bröst?»
»Varför har du då gjort det?»
»Varför? Därför, du, att jag inte ville — inte ville, att han skulle bli en gift kvinnas älskare …»
269
