»Nå, så låt henne fara igen!»
»Kära hjärtandes, prostinna! Förstår inte prostinnan hur jag menar det? Hellre ville jag ge allt, vad jag äger, allt, vad jag med flit och strävan har fått samman, än att hon skulle fara, utan att jag har fått ta emot henne under mitt tak. Hon var tjugu år, då jag såg henne sist, och det är nu fyrtio år sedan, betänk det, prostinna! Hjälp mig, så att jag kan få se henne hos mig! Här äro pengar, om pengar kunna hjälpa, men här behövs mer än pengar.»
O Eros! Kvinnorna älska dig. Hellre gå de hundra steg för dig än ett för andra gudar.
I Bro prostgård tömmas rummen, tömmes köket, tömmes visthuset. I Bro prostgård fyllas arbetsvagnarna och köras upp till komministergården. Då prosten kommer hem från nattvardsläsningen, skall han gå i tomma rum, glänta på köksdörren och fråga efter sin middag och inte finna någon där. Ingen middag, ingen prostinna, ingen piga! Vem kan hjälpa det? Eros har så velat, Eros, den allhärskande.
Så kommer då ett stycke fram på eftermiddagen den tunga karossen rasslande uppför Broby backar. Och den lilla fröken sitter och undrar om inte ett nytt missöde skall inträffa, om det verkligen är sanning, att hon nu går att möta sitt livs enda glädje.
Så svänger karossen in till prästgården, men i portvalvet stannar den. Den stora vagnen är
376
