Sida:Gösta Berlings saga 1919.djvu/448

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

LERHELGONEN

SVARTSJÖ KYRKA är vit både utan och innan: vita äro väggarna, predikstolen, bänkarna, läktaren, taket, fönsterbågarna, altarduken, allt är vitt. I Svartsjö kyrka finnas inga prydnader, inga bilder, inga vapensköldar. Över altaret står endast ett träkors med ett vitt linkläde. Förr var det inte så. Då var taket fyllt av målningar, och mångfaldiga brokiga bilder av sten och lera funnos i detta Guds hus.

En gång för mycket längesedan hade en konstnär i Svartsjö stått och betraktat sommardagens himmel och givit akt på skyarnas färd mot solen. Han hade sett de vita, skinande molnen, som om morgonen stå nere vid synranden, torna upp sig allt högre och högre, sett alla de bidande kolosserna vidga ut sig och resa sig för att storma mot höjden. De satte upp segel som fartyg. De höjde standar som krigare. De gingo att inkräkta hela himlen. Inför solen, rymdens härskarinna, förställde de sig, dessa växande vidunder, och antogo en

390