Ut till folket med allt, som finns, så att det inte må bränna Ekeby och slå ihjäl kavaljererna! Ut med bröd, smör, ost! Ut med drickstunnorna och ölfaten, ut med skinkorna ur boden, ut med brännvinskaggarna, ut med äpplena!
Hur kan all Ekeby rikedom förslå att mildra folkets vrede? Få vi det härifrån, utan att något svart dåd har skett, så böra vi vara glada.
Allt, som sker, är dock ytterst för hennes skull, som nu är fru på Ekeby. Kavaljererna äro modiga och vapendugliga män; de skulle ha försvarat sig, om de hade följt sitt eget tycke. De skulle hellre ha drivit bort dessa rovgiriga hopar med några skarpa skott, om det inte hade varit för hennes skull, som är mild och vek och ber för folket.
Allteftersom natten skrider framåt, bli skarorna blidare. Värmen och vilan och maten och brännvinet mildra deras förskräckliga upphetsning. De börja skämta och skratta. De äro på Nygårdsflickans gravöl. »Skam den, som sviker i dryckjom och skämt på ett gravöl! Det är där de behövas.»
Barnen kasta sig över dessa massor av frukt, som bringas till dem. Fattiga torparbarn, som hålla tranbär och lingon för läckerheter, kasta sig över klara astrakaner, som smälta i munnen, avlånga, söta paradisäpplen, gulvita citronäpplen, päron med röda kinder och plommon av alla slag, gula, röda och blå. Å, intet är gott nog för folket, då det behagar visa sin makt.
Då det lider mot midnatt, ser det ut, som om
