»Galning!» sade hon. »Förbjöd jag dig någonsin att låta andra göra efter dina verk? Vad ville jag annat än skydda snillets man från hantverksarbetet?»
Därmed gick hon. Kevenhüller var vansinnig ett par dagar. Därefter blev han en vanlig människa igen.
Men under sitt vansinne hade han bränt ned Ekeby. Ingen människa blev dock skadad. Likväl var det stor sorg för kavaljererna, att det gästfria hem, där de hade åtnjutit så mycket gott, skulle lida så mycken skada under deras tid.
Ack, sena tiders barn, om det hade varit ni eller jag, som hade mött skogsfrun på Karlstads torg! Tror ni inte, att jag har gått i skogen och ropat: »Skogsfru, skogsfru, det är jag, Kevenhüller, Kevenhüller!» Men vem ser henne nu för tiden? Vem klagar i våra dagar över att ha fått för mycket av hennes gåvor?
520
