diskuteras. Barnen gå och drömma om marknadsgåvor och marknadspenningar.
Och på den första marknadsdagen — vilket vimmel rör sig inte då uppför Broby backar och över det vida marknadsfältet! Stånd äro resta, där städernas köpmän ha brett ut sina varor, medan dalfolk och västgötar ha staplat upp sitt gods på oändliga räckor av »skivor», över vilka vita tygtak fladdra. Lindansare, positiv och blinda fiolspelare finnas där nog av, likaså av spåmän, av karamellförsäljare och av brännvinskrogar. Bortom stånden stå sten- och träkärl uppradade. Lök och pepparrot, äpplen och päron bjudas ut av trädgårdsmästare från de stora gårdarna. Vidsträckta kvadrater av marken äro upptagna av rödbruna kopparkärl med blank förtenning.
Det märks dock väl på marknadsrörelsen, att nöd råder i Svartsjö och Bro och Lövvik och de andra Lövsjösocknarna: handeln går dåligt vid stånd och skivor. Mesta rörelsen är det på det stora kreaturstorget, ty mången måste sälja både ko och häst för att själv kunna leva över vintern. Där pågår också det vilda, spännande hästbytet.
Muntert är det på Broby marknad. Har man blott pengar till ett par supar, så kan man hålla modet uppe. Och det är inte brännvinet ensamt, som vållar glädjen: när människorna från de ensliga skogshemmen komma ned till marknadsfältet med dess böljande massor och höra bruset av hela den skrikande, skrattande skaran, bli de liksom yra av glädje, förvildade av det brusande marknadslivet.
522
