Hoppa till innehållet

Sida:Gabriel.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

6

stora skogen, där man går vilse och till slut är alldeles ensam.

RUTH.

Då blir jag ju alldeles ensam!

BÅDA.

Nej, mor, vi kommer tillbaka till dig.

RUTH.

Vi bara sitta och dikta.

BARNFRÖKEN

(i dörren till vänster).

Är det inte tid för barnen att lägga sig?

RUTH.

Jo, vill ni inte —

GOSSEN.

Hälsa far att han skall stå på sig — jag skall hjälpa honom.

FLICKAN.

Av mig skall han få min vackraste docka att leka med, om han är ledsen —

(De gå ut till vänster.)

VÄNNEN 1

(in genom dörren till höger).

Vet han det?

RUTH.

Jag tror inte —

VÄNNEN 1.

Ser du någon utväg?