Hoppa till innehållet

Sida:Gabriel.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

10

VÄNNEN 1.

Ja, du är rätte mannen, när det gäller att handla!

VÄNNEN 2.

Ja, det är jag — ty jag ser verkligheten som den är — slaget är förlorat — jag har sett det komma —

VÄNNEN 1.

Såå?

VÄNNEN 2.

Har försökt att varna för att gå för långt — ingen ville höra på mig.

VÄNNEN 1.

Du var utan tvivel den klokaste av oss alla.

VÄNNEN 2.

Hur menar du? Ja, det var jag — och jag vet mer än ni!

RUTH.

Vad — är det ännu mer?

VÄNNEN 2.

Ja, det är — allt vad han under loppet av sex år vill trycka — får icke tryckas — här i landet — förbud — censuren har fått en påstötning — uppifrån, ni begriper?!

VÄNNEN 1.

Också det! Det är ju andligt fängelse!