Hoppa till innehållet

Sida:Gabriel.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

9

oss alla under dessa sista svåra år, fulla av kamp mot dumhet, mot förbud och fördomar — du har stått vid hans sida som en vandringskvinna —

RUTH.

En vandring, som leder mot öknen.

VÄNNEN 1.

Ruth — var stark, även om det kommer därhän att ni —

RUTH.

Säg det inte — jag vet vad du menar!

VÄNNEN 1.

Blir jag ensam — skall jag göra allt för hans verk — vem vet — det händer underliga ting i dag — den som i dag sitter på en tron, vaknar i morgon i en cell och tvärtom —

Gabriel är farlig — därför att ord kunna döda.

RUTH.

Ja, det gamla, det som redan ligger i dödsrosslingar — Europas reaktion — penningens och tronens heliga allians.

VÄNNEN 1.

Ja, guldets röda frihet är den enda — innan påskklockorna ringa in den nya uppståndelsen — andens frihetsdag —

VÄNNEN 2

(in).

Andens frihetsdag. (Skrattar.) Det är ord och åter ord — här fordras handling!