13
Tänk att några streck på ett papper, sneda och vinda, äro i stånd att dräpa ett livsverk (tar kuvertet med vänstra handen) — jag river det mitt itu! Så är det icke mer — han vet intet — har aldrig fått det — det hela är ogjort!
VÄNNEN 2
(vill hindra honom).
Du är ju från vettet!
VÄNNEN 3.
Nej, jag är klok och de andra galna!
Jag skall sätta upp ett brev fullt av svarta tecken på vitt papper, och där skall jag bevisa dem, att de, som med maktpåbud söka att döda det verk, som skulle bli vårsången i världens öron — själva gräva sin egen grav!
Ty intet bål har någonsin mäktat att förbränna de verk, som tillsammans bilda den fria människans bibel!
VÄNNEN 1.
Vän — Kanske att också du en gång måste lida för din unga tro på att kunna revolutionera människorna — och för din tro på mästaren!
VÄNNEN 3.
Å, om jag blott finge — låt mig få dela allt med honom, låt mig få följa honom ännu närmare livets portar, bakom vilka det stora havet svallar!
Jag är havet — sade han en gång — jag är havet, som sköljer och sköljer, fräter och fräter,
