18
Jag såg det nalkas, försökte hindra — förgäves —
GABRIEL.
Bära, säger du, Ruth? (Stilla.) Varför, varför skall jag bära allt? Varför skall vi bära allt, som är tyngst?
Vem är det, som ständigt är framme för att skjuta till regeln för porten — universitetet, folkhögskolan, tidningsredaktionen — alltid ställer sig samma makt i min väg, alltid rycker samma hand glaset ur mina händer — — —
Är det då ett brott att säga det som är sanning och frihet och skönhet för mig, att jag säger det, som fyller mig till strupen — som är så stort, så ofattbart stort, att jag måste skriva det, tala det, ropa det —
Skall det fria ordet dräpas, därför att det talar om andarnas befrielse från tvångströjan — — —
Å, varför, varför — — —?
VÄNNEN 2.
Staten behöver tvångströjor på det —
VÄNNEN 1.
Att inte de styrande skola sättas på dårhus av sina egna folk!
VÄNNEN 2.
Jag har inte sagt det!
GABRIEL.
Vad har jag velat? Jag har arbetat som lärare för ungdomen, jag
