Hoppa till innehållet

Sida:Gabriel.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

25

VÄNNEN 1.

Som hon förstod —

VÄNNEN 3.

Ja — hon anade redan att — Säg mig, vad tror du?

VÄNNEN 1.

Det värsta!

VÄNNEN 3.

Giv mig din hand!

VÄNNEN 1.

Här har du den och — tack för god vakt!

VÄNNEN 3.

Å, vän, jag är rädd! För första gången i mitt liv sedan jag träffat Gabriel — ej för mig, men för mästaren, för honom — — —

Se på massan, den växer, breder ut sig, mullrar som ett åskväder, ryter som vilddjur när de väntat för länge på utfodring — — —

VÄNNEN 1.

Som människor — före autodafén —

VÄNNEN 3.

Har du talat med honom?

VÄNNEN 1.

Ja — men han var sluten, allvarlig, nästan svårmodig.