Sida:Gabriel.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

27

Ser du, varje potentat har sin särskilda gud, som bara är till för att beskydda hans smörjda huvud, och som han ber till, när han vill ha något av oss — litet guld eller litet människoblod — — — Kyrkan haltar efter och håller sitt paraply över honom, ifall det skulle börja hagla.

BORGAREN 2.

Ja, tänk, att man kan befalla oss fram till slaktbänken, oss medborgare av ett upplyst tidevarv!

BORGAREN 1.

Tyst, min bror talar för tydligt, det är så mycket pack på berget i dag — glöm inte, att du går med munkavle och att alla apostlar äro födda med ett rep om strupen och sluta i galgen.

BORGAREN 2.

Eller på stupstocken. |

EN RÖST I NÄRHETEN.

Eller på korset!

— — — — — — — — — — — — — — — —


ARBETAREN

(ung).

En duktig djävel är det i alla fall och vete tusan om han inte har rätt — vad rör mig all överhet! — Skall vi fira honom och göra honom till kung, va?

Ska det vara en pris?