Hoppa till innehållet

Sida:Gabriel.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

EN RÖST UR HOPEN.

Kommer han inte snart? Eljest går jag hem!

— — — — — — — — — — — — — — — —


BORGARFRUN 1.

Och kan du tänka dig — de skall inte leva som gift folk — de ha skilda sovrum!

BORGARFRUN 2.

Men de har ju barn?

BORGARFRUN 1.

Ja, det förstås — men i alla fall — ja, jag för min del får då säga det, att jag är glad över att inte vara hans hustru, för min man och jag, vi —

(Skrattar.)

Tycker du egentligen, att han är något vidare vacker?

BORGARFRUN 2.

Vacker, nej vet du, men intressant.

EN RÖST UR HOPEN.

Varför kommer inte aposteln?

— — — — — — — — — — — — — — — —


VÄNNEN 2

(omgiven av en grupp karlar).

Är ni färdiga?

Håll er sedan i min närhet — utan att det märks.

(De skingras.)