Sida:Gabriel.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

30

PROFESSORN

(till Vännen 2).

Ni är ju hans vän —?

VÄNNEN 2.

Ja, det vill säga —

PROFESSORN.

Jag förstår —

VÄNNEN 2

(med självbeundran).

Jag har, oss emellan sagt, ställt en summa pengar till hans förfogande, för en resa över gränsen —

PROFESSORN.

Det hedrar er som vän. Det var just vad jag ville göra, men mina medel — som f. d. kollega hade jag gärna hjälpt honom.

Ni har emellertid visat ert ädla sinnelag, jag skall komma ihåg er nästa gång jag talar med ministern.

Tog han emot?

VÄNNEN 2.

Nej!

PROFESSORN.

Det kunde jag tro. Högfärdig var han alltid, otroligt högfärdig, inbillar sig vara övermänniska!

VÄNNEN 2.

Jag har, oss emellan sagt, författat en liten skrift — som vederlägger, punkt för punkt, hans idéer, ja, utan illvilja, helt och hållet objektiv.