31
PROFESSORN.
Utmärkt, min vän, sänd mig den, jag sörjer för en förläggare.
Men hopen blir orolig — se, där kommer han.
(Gabriel synes på krönet stående framför ett högt block. Vännerna 1 och 3 ställa sig framför honom. Det ringes i en klocka. Efter rop, viskningar, knuffar blir det så småningom tyst.)
GABRIEL.
Hören mig!
Jag förkunnar eder det nya budet: Du skall blott hava en enda gud — du själv!
RÖSTER.
Han hädar!
EN RÖST.
Håll käft!
GABRIEL.
Ser du, o människa, du skall icke bygga dig höga kyrkor med praktfulla altare.
Vita altare på gröna kullar skall du resa i ditt eget hjärta och för dig själv skall du falla på knä och din själ skall vara ditt tempel och din vilja ditt bud.
EN ARBETARE.
Bravo!
GABRIEL.
Men vakta dig för dem som säga: kasta dina synder på mitt altare, ty jag kan bränna dem till ett behagligt offer åt himlen.
