Hoppa till innehållet

Sida:Gabriel.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

33

ROP

(tumult).

Han förnekar Gud! Han hädar Gud, han är en satan — stena honom, stena honom, riv tungan ur hans mun — ve oss, ve oss, ve oss, den yttersta timmen är slagen — — —

EN SJÖMAN

(skriker och svänger sin mössa).

Ohoj, ohoj! Tyst på skutan, go vänner, tyst! Han är en rolig tusan! Låt honom prata på! Håll käften, pack! Ohoj, ohoj — — —

(Skratt och skrål.)

GABRIEL.

Han kallas Gud, i går av judar, i dag av katoliker, i morgon av muhammedaner. I går straffar han er, därför att ni bryter mot hans bud, i dag därför att ni följer samma bud, ty han ändrar sig som väder och vind.

Och hans bud äro skrivna av människor och åter av människor för att förtrycka människor.

Han kallas Gud av furstar och presidenter, som binda edra viljor i hans namn med påbud och förbud: du får icke jaga på denna jaktmark, ty där vill jag jaga! Eller — du skall skicka alla dina söner ut i kriget, som jag för i min guds namn, för att jagas till döds, ty fäderneslandet, Gud och jag fordra det av dig. Jag Guds ställföreträdare på jorden!

FLERA RÖSTER.

Fosterlandsförrädare! Stena honom! Folkuppviglare, stena — — —


3. — Gabriel.