Hoppa till innehållet

Sida:Gabriel.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

36

är en främling — driv honom ut ur landet, innan han gör er olyckliga!

KÖR.

Driv honom ur landet! Antikrist! Djävulens son!

VÄNNEN 3

(vid sidan av Gabriel; i utbrott).

Ett ord blott!

Vänner! Människor! Bröder! Han vill blott edert väl, eder lycka, eder framgång!

Han vill befria er från det ok, som legat över mänskligheten under flera årtusenden, han vill ställa er på edra egna fötter ansikte mot ansikte med eder egen spegelbild.

Fria människor skolen I vara, leva i glädje och skönhet, er gång blir spänstig, er hållning rak, ert öga strålar av segerkänsla och av sol!

Han är eder morgon, eder soluppgång, eder vår — vänner, människor, kamrater — vakten er för att ännu en gång stena en av edra profeter!

EN RÖST.

Han hotar oss, den unge spolingen, ned med honom!

EN ANNAN RÖST.

Ned med aristokraten, leve folket!

KÖR.

Leve folket!

EN ARBETARE.

Giv oss guld och icke stenar.