37
EN ANNAN ARBETARE.
Giv dem stenar tillbaka, gott folk! Slå dem, de äro bedragare, utsända av präster för att lura oss till dumheter!
Slå dem, riv ögonen ur dem, trampa på dem — — —
(Skrän och rop.)
EN RÖST.
Upp till kamp mot överklassen!
(En sten träffar Vännen 3 i tinningen; han faller till marken.)
VÄNNEN 3.
Var — det — den — nya — dagen — eller —?
(Han dör med huvudet i Gabriels knä.
Det blir dödstyst på berget; flera smyga sig undan. Lång paus. Man hör kyrkklockor ringa dovt nere från staden. Det mörknar.)
GABRIEL
(reser sig med möda, går långsamt fram till stenen, där han först talat).
Ni har rätt och jag har orätt !
Alla har ni rätt! Ty ni är massan och jag är ensam!
Jag tackar er för att ni äntligen har öppnat mina ögon!
Jag omvänder mig och —
STÄMMOR.
Han omvänder sig, han tar tillbaka!
GABRIEL.
Och bekänner mig till eder lära.
Ni är så mycket starkare än jag och jag lyck-
