Sida:Gabriel.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

60

RUTH.

Tyst, nu är det över honom igen — han kommer — — —

GABRIEL

(in från höger; han talar i sömnen).

Och Jakob kämpade med sin gud och segrade —

Men den som ingen gud har, han måste kämpa med sig själv — och segra?

Med sig själv och med världen — men vem har besegrat världen? Kristus?

Kanske, kanske han ensam, men icke förrän världen korsfäst och dräpt honom —

Är döden högre än livet? Hela livet kämpa vi med döden som bor inom oss och ur den kampen går odödligheten fram som fjärilen ur sin puppa —

Liv, du som skall vara vägen till den blåa himlen över den gröna jorden, högre och högre mot fjällen däruppe, där — — — du liv, var är du, jag ser dig inte längre, och höll dig en gång fast med båda händer — som ett underverk, som en Afrodite steg du fram, ren och skön ur havsskummet och jag tillbad dig — var är du, var är du — var är allting. (Häftigt) Giv mig mitt blod åter, giv mig min hammare åter, och driv mig icke ut i öknen — och giv mig ett stycke bröd — eller stena mig, du värld — men giv mig först bröd, bröd åt min hustru — åt mina barn — — —

(Går långsamt tillbaka ut genom dörren till höger.)