Sida:Gabriel.djvu/67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

59

DEN ENSAMME.

Det finns fattigläkare i ert utmärkta samhälle.

RUTH.

Inte för främlingar — de få dö ostörda!

DEN ENSAMME.

Ni vet, min fru, att jag är filantrop och lever utan pengar, jag är människoälskare, därför att jag föraktar människorna — det är blott tråkigt, att även gossen —

RUTH.

Säg det inte, säg det inte — jag ser det!

DEN ENSAMME.

Och ni själv, er make — hur länge tror ni att ni härdar ut med detta sätt att leva? Som läkare måste jag varna, som vän tala sanning.

RUTH.

Det är förfärligt och jag kan inte längre se någon räddning. Gabriel är blott en skugga — jag vet ej vad han gör, vad han tänker, han har blivit så tyst — han tror, att vi har kvar litet pengar — han förväxlar dag och natt — om natten stiger han upp och yrar — om dagen faller han plötsligt i sömn.

DEN ENSAMME.

Det är hungern, min fru —