Hoppa till innehållet

Sida:Gabriel.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

78

DEN ENSAMME.

Här är telegrammet — svaret är betalt —

(Gabriel hastigt ut genom fonddörren.)

RUTH.

Är det möjligt? Jag kan inte fatta det, inte det, inte något annat heller — jag vet inte vad som är rätt eller orätt — jag har glömt bort tid och rum — är det vår eller vinter — är jag ung eller gammal? —

DEN ENSAMME

(fram till Ruth).

Ung, mycket ung — (Smeker hennes hår.) Ung och skön är du — och allt har du måst umbära, så länge, kärlek och smekningar.

RUTH.

Tala inte om det —

DEN ENSAMME.

Han har levat för sitt verk.

RUTH.

Jag för mina barn.

DEN ENSAMME.

Aldrig för dig själv —

Du är ung och skön och god — se mig i ögonen — jag älskade dig från första stunden jag såg dig — och jag tror, att du —

RUTH.

Tyst — jag tror att jag hatat er från första stunden — jag vet ej vem ni är — vad ni vill oss, om ont eller gott — men ni är den enda människa, som brytt sig om oss — och utan er —