Sida:Gabriel.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

80

giv mig din hand — — — och smek mitt hår — — —

Du smeker mig? Vad säger jag? Vem är jag — vem är du — vem —

DEN ENSAMME.

En ensam — som du själv!

RUTH.

En ensam?

DEN ENSAMME.

Alltid ensam!

RUTH

(drar honom till fönstret).

Ser du de många taken — månen lyser på dem — under dem sova och vaka människor som vi — ur de små fönstren stirra ögon mot stjärnorna och fråga — — —

Kyss mig — — —

DEN ENSAMME.

Ruth!

(Scenen förmörkas fullständigt och förblir så några minuter; därefter ljusnar den långsamt; Ruth står kvar vid fönstret, Den Ensamme nära fonddörren. Paus.)

DEN ENSAMME.

Aldrig har jag känt mig så ensam som i detta ögonblick.

Så är det alltså att vara människa! Jag anade det!

RUTH.

Nu vet du det — — —

Gå, gå, gå!

Spring efter medicin, vin, mjölk — — —

(Går ut genom dörren till vänster.)