Sida:Gabriel.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Bild V.

Den främre scenen ligger i mörker. Den bakre är en gulbrun öken, belyst av en låg, röd sol.

Gabriel kommer långsamt gående tillsammans med sin son, som han håller i handen; båda se betydligt äldre ut än i förra bilden. Gabriel stannar och släpper sonens hand.

SONEN.

Min far, hur länge skola vi vandra.
Mig synes vi gått i tid och evighet?

GABRIEL.

I tid och evighet!
Och aldrig stanna, vandra och åter vandra!

SONEN.

Och — intet mål vid vägens slut?

GABRIEL.

Det finns ej något mål, som ej du hinna kan.
Ty dina önskningar och drömmar
förverkligas i samma ögonblick
du ropar till dem: bliv, jag vill det!
Allenast milstolpar de äro, som sjunka ned i moln
när du blott utsagt deras namn,