85
allt är en strävan blott, en längtan
att vila ut på gröna kullar,
där björkars spröda grenar lyfta sig mot vårblå rymd
och stjärnor gunga lätt för vinden som
från havet stiger över landet —
- Men vila får du ej!
- Men vila får du ej!
SONEN.
Aldrig stanna, aldrig hava någon kär
och reda sig ett bo, när vintern nalkas
och stormen skakar våra skuldror?
GABRIEL.
Ack — dröm blott — — —
I ditt hjärta drömma mänskosläktets kärleksdrömmar
som i en mussla brusar oceanens sång — — —
Det är det svåraste av allt:
allting drages, drives, reser sig ur hjärtats flamma
men — djupt under härden glöda svarta kol,
stiga djupt ur jorden, rester av en fordomtima härlighet,
höga stammar, gröna lövvalv — — —
nu ett rike av förmultning, men — ett rike!
Under härden glimmar lustan att förgöra
det som starkast skjuter växt,
det som skönast gror i morgongrynings ljusa
timma — — —
Ensam skall du vandra, piskas blodig skall du
fram mot öknens vidder
om med människor du kämpar!
Slungad blir du ut i lufttomt rum,
