Hoppa till innehållet

Sida:Gabriel.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

86

slungad ut i öknens sandstorm
— där begynner kampen blott på nytt
kampen mot dig själv och mot din gud,
han, som sjunger i ditt blod om mänsklighetens
 första andetag
i det stumma töcken
som med gråa svepen höljde kaos
tills den första strålen sol tände kosmos’ första
 fackla!
Han som sjunger i din själ sin
sång om mänsklighetens färdeväg mot evighetens
 blåa floder — — —

(Gabriel och sonen fortsätta sin vandring; öknen glöder i rött.)