dessa voro, eller vad de hade för samhällsskick, ej heller om där funnes hamnar, som kunde rymma stora fartyg i större antal.
XXI.
Allt detta ville han ha klart för sig, innan han vågade risken, och utsände därför Gaius Volusenus, som han ansåg lämplig för uppdraget, med ett krigsskepp. Denne ålägger han att noga utforska allt och snarast möjligt återvända till honom. Själv tågar han med alla sina trupper till morinernas land, emedan därifrån överfarten till Britannien var kortast. Dit befaller han ock, att alla fartyg från de närgränsande trakterna, ävensom den flotta han föregående sommar låtit bygga i och för venetiska kriget, skulle samlas. Då under tiden hans beslut blivit känt och ryktet därom genom köpmän förts till Britannien, kommo sändemän till honom från flera folkstammar på ön, vilka förklarade sig villiga att lämna gisslan och underkasta sig romerska folkets herravälde. Sedan han lyssnat till dessa och lovat dem sin välvilja samt uppmanat dem att framhärda i sin föresats, lät han dem återvända hem och medsände därjämte Commius, vilken han själv gjort till konung över atrebaterna efter dessas besegrande, en man av beprövad klokhet och modighet och på vilkens trohet han ansåg sig kunna lita, vartill kom att hans anseende sades vara mycket stort i de trakter han skulle besöka. Denne ger han order att besöka så många folk som möjligt och uppmana dem att ställa sig i romerska folkets hägn samt underrätta dem om hans egen snart förestående ditkomst. — Volusenus kom tillbaka efter fem dagar,
