Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
139
GALLISKA KRIGET — FEMTE BOKEN

han till skeppen. Undersökningen på platsen bekräftade i huvudsak vad han genom brev och budskap förnummit, dock att endast omkring fyrtio skepp gått förlorade, medan resten syntes om än med stort besvär kunna repareras. Han utvalde därför bland linjesoldaterna lämpliga hantverkare och lät tillkalla andra sådana från fastlandet; till Labienus skrev han, att denne skulle låta de legioner han hade hos sig bygga så många nya skepp som möjligt. Själv beslöt han att låta uppdraga alla skepp på stranden samt omsluta dem och lägret med en gemensam skyddsvall, en åtgärd som krävde mycket och mödosamt arbete men ock erbjöd ojämförligt stora fördelar. Till att utföra detta arbete åtgick det vid pass tio dygn, varunder soldaterna ej ens nattetid fingo vila från sin möda. När så skeppen dragits upp på stranden och lägret starkt befästs, lämnade han samma truppstyrka som förut till skeppens bevakning och begav sig själv till den plats, varifrån han blivit tillbakakallad Då han kom dit, hade emellertid vida större britanniska truppstyrkor från alla håll samlats till platsen och högsta ledningen över trupperna liksom över hela krigföringen genom samfällt beslut uppdragits åt Cassivellaunus, vilkens land skiljes från kuststaterna genom floden Tamesis, dit det är omkring åttio mil från havet. Med denne hade de övriga folken förut fört oavlåtliga krig. Men under intrycket av vår ankomst gjorde britannerna honom till sin fältherre och högste krigsledare överhuvud.

XII.

Britanniens inre bebos av folk, som enligt deras egna arvsägner äro hemfödda på ön, men dess kusttrakter