erfor han, att ej långt från det ställe, där han befann sig, låg Cassivellaunus’ borg, väl skyddad bakom skogar och kärr, och att man dit samlat en nog så stor mängd människor och boskap. Med borg menas enligt britannernas uttryckssätt en otillgänglig skogsmark, som de befäst med vall och grav för att ha till samlingsplats, när de måste draga sig undan för ett fientligt anfall. Dit beger han sig med sina legioner, han finner platsen ytterst väl befäst både av naturen och av människohand; likväl skrider han till anfall däremot från två håll. Fienderna höllo stånd en stund men kunde ej länge uthärda våra soldaters anstorm utan flydde bort ur fästningen på en annan sida. En stor mängd boskap påträffades där, och många fiender upphunnos och dödades under flykten.
XXII.
Medan detta tilldrog sig på dessa trakter, sände Cassivellaunus bud till Cantium, vilket som vi ovan nämnt ligger vid havet, och tillsäger de fyra konungar, som där härskade, Cingetorix, Carvilius, Taximagulus och Segovax, att med hela sin samlade härsmakt överrumpla och storma skeppslägret. Men då dessa kommo fram till lägret, gjorde de våra ett utfall, dödade många av dem, ja togo till och med deras högättade anförare Lugotorix till fånga och drogo sig därefter utan att ha lidit någon förlust tillbaka. När Cassivellaunus fick budskap om denna strid förmådde honom de många nederlag han lidit, den förödelse som övergått hans land och framför allt de andra folkens avfall att genom atrebaten Commius’ förmedling sända underhandlare till
